Med en hjälpande hand..
Mina Ahaupplevelser har ökat markant den sista tiden. Det senaste året har kretsat kring ADHD, många filmer har setts och många artiklar har läst. Att läsa en artikel om ADHD känns lite skrämmande. Som om någon har smugit på mig i hemlighet, observerat mitt liv och sedan skrivit om det. Min själ känns lite halvt våldtagen när någon sätter ord på mitt innersta men samtidigt är det oerhört befriande och skönt.
Jag kan känna att det är svårt att sätta ord på hur det är exakt för mig när min ADHD spökar men försöker göra mitt bästa här i bloggen. Dels av de orsaker jag nämnt tidigare men även för min egen skull då det ger mig en större möjlighet att arbeta med mig själv om jag kan sätta ord på vad som inte stämmer.
Så med hänvisning till det förra inlägget publicerar jag den här texten för att någon annan helt enkelt kan beskriva det mer ingående än jag.
"När du är gift och har en partner – en partner för livet, en partner i ett gemensamt föräldraskapet om ni har barn, en partner som du stöder känslomässigt och som stödjer dig på samma sätt. Om den ena av partners har ADHD/ADD så måste den andra partnern ibland överkompensera för sin partners sida, vilket kan leda till att förhållandet så småningom blir ostabilt och ohälsosamt. Varför händer detta och hur kan partnerskapet återställas?
Om du är den partnern som inte har ADHD/ADD så kan man uppfatta den andra som passiv när han eller hon är sen, slarvig, glömsk och inte gör som förväntas från honom/henne. Det kan uppfattas som att ADHD/ADD-partnern är omotiverad att ändra sitt beteende och ovillig att satsa på familjen eller till och med försöker irritera dig med flit. I själva verket så är ADHD/ADD personen nedsatt och kan inte prestera på den nivå som krävs. Det är inte ovanligt att du som inte har ADHD/ADD blir mer och mer bitter, arg, kritisk och anklagande. Du känner att du inte längre står ut med detta ”oansvariga” beteende och frustrationen blir allt svårare att kontrollera. Äktenskapet kan då få ordentligt med stryk.
Det kan bli tröttsamt för dig att behöva vara ”förälder”, inte bara till era gemensamma barn, utan även till din egen partner. Du kan känna att du egentligen inte har en partner och att du själv tar ansvar för hela familjen (inklusive din partner), du får inte stöd när du behöver det och du känner att det bara blir alldeles för mycket. Det är lätt att se hur du som inte har ADHD/ADD kan känna dig isolerad, avlägsen, bitter och väldigt frustrerad eftersom att du sällan får den respons du behöver från din ADHD/ADD partner.
Allt detta är sant men ändå inte. De personerna som har ADHD/ADD förstår helt enkelt inte vad problemet är. Varför är deras partner missnöjd och varför funkar det inte? De tar till och med skulden på sig även om de inte förstår vad de är skyldiga för. De känner skulden i hela kroppen fast de inte vet vad de har kunnat göra bättre eller annorlunda. De har inte förmågan att lära sig från tidigare ”misstag” och implementera den rätta lösning i nästa liknande situation.
De ”problematiska” beteendet hos ADHD/ADD partnern är egentligen en funktionsnedsättning och kan inte betraktas som brist på motivation eller illvilja. Med denna insikt och förståelse så kan du som inte har ADHD/ADD oftast vara mindre frustrerad och få mycket större insikter i din partners situation. Detta är det första steget till en bättre förståelse och samlevnad som behövs i en relation."