myrbrallor.blogg.se

ADHD, Biopolär eller bara helt jävla normalstörd?! Svaret återstår att se men här kan ni följa min resa genom neuropsykologins värld. Allt från läkarbesök till min lite halvt brokiga vardag. Hur privat denna blogg blir återstår att se men jag är en tjej i 30-års åldern som efter många år av kämpande och obesvarade frågor har på eget initiativ valt att påbörja en utredning för ADHD och biopolär 2 (min psykologs initiativ). Så välkommen till mitt liv med myror i brallan.

Med en hjälpande hand..

Publicerad 2013-02-06 07:33:14 i ADHD,

Mina Ahaupplevelser har ökat markant den sista tiden. Det senaste året har kretsat kring ADHD, många filmer har setts och många artiklar har läst. Att läsa en artikel om ADHD känns lite skrämmande. Som om någon har smugit på mig i hemlighet, observerat mitt liv och sedan skrivit om det. Min själ känns lite halvt våldtagen när någon sätter ord på mitt innersta men samtidigt är det oerhört befriande och skönt.

Jag kan känna att det är svårt att sätta ord på hur det är exakt för mig när min ADHD spökar men försöker göra mitt bästa här i bloggen. Dels av de orsaker jag nämnt tidigare men även för min egen skull då det ger mig en större möjlighet att arbeta med mig själv om jag kan sätta ord på vad som inte stämmer.
Så med hänvisning till det förra inlägget publicerar jag den här texten för att någon annan helt enkelt kan beskriva det mer ingående än jag.

"När du är gift och har en partner – en partner för livet, en partner i ett gemensamt föräldraskapet om ni har barn, en partner som du stöder känslomässigt och som stödjer dig på samma sätt. Om den ena av partners har ADHD/ADD så måste den andra partnern ibland överkompensera för sin partners sida, vilket kan leda till att förhållandet så småningom blir ostabilt och ohälsosamt. Varför händer detta och hur kan partnerskapet återställas?

Om du är den partnern som inte har ADHD/ADD så kan man uppfatta den andra som passiv när han eller hon är sen, slarvig, glömsk och inte gör som förväntas från honom/henne. Det kan uppfattas som att ADHD/ADD-partnern är omotiverad att ändra sitt beteende och ovillig att satsa på familjen eller till och med försöker irritera dig med flit. I själva verket så är ADHD/ADD personen nedsatt och kan inte prestera på den nivå som krävs. Det är inte ovanligt att du som inte har ADHD/ADD blir mer och mer bitter, arg, kritisk och anklagande. Du känner att du inte längre står ut med detta ”oansvariga” beteende och frustrationen blir allt svårare att kontrollera. Äktenskapet kan då få ordentligt med stryk.

Det kan bli tröttsamt för dig att behöva vara ”förälder”, inte bara till era gemensamma barn, utan även till din egen partner. Du kan känna att du egentligen inte har en partner och att du själv tar ansvar för hela familjen (inklusive din partner), du får inte stöd när du behöver det och du känner att det bara blir alldeles för mycket. Det är lätt att se hur du som inte har ADHD/ADD kan känna dig isolerad, avlägsen, bitter och väldigt frustrerad eftersom att du sällan får den respons du behöver från din ADHD/ADD partner.

Allt detta är sant men ändå inte. De personerna som har ADHD/ADD förstår helt enkelt inte vad problemet är. Varför är deras partner missnöjd och varför funkar det inte? De tar till och med skulden på sig även om de inte förstår vad de är skyldiga för. De känner skulden i hela kroppen fast de inte vet vad de har kunnat göra bättre eller annorlunda. De har inte förmågan att lära sig från tidigare ”misstag” och implementera den rätta lösning i nästa liknande situation.

De ”problematiska” beteendet hos ADHD/ADD partnern är egentligen en funktionsnedsättning och kan inte betraktas som brist på motivation eller illvilja. Med denna insikt och förståelse så kan du som inte har ADHD/ADD oftast vara mindre frustrerad och få mycket större insikter i din partners situation. Detta är det första steget till en bättre förståelse och samlevnad som behövs i en relation."

Relationer

Publicerad 2013-02-05 07:14:00 i ADHD,

Att leva tillsammans och dela sin vardag med någon som har ADHD är nästan alltid en dans på rosor. Ett kliv på en tagg för att sedan trampa på de mjuka sammetsfina bladen. Akta dig för tar du ett litet snedsteg så är du tillbaka ute på taggarna och försöker frustrerat ta dig loss men hur du än försöker kommer du inte lyckas. Du måste låta rosen vissna, att taggarna ska mjukna och slutligen ruttna innan du tar dig därifrån.
Men ur den vissna rosen reser sig en ny och resan är igång igen. Allt du kan hoppas på är att denna ros har fler sammetsblad än taggar.

Kommer gå in djupare på hur det kan vara att leva ihop med någon som har en neuropsykologisk sjukdom men med det är inlägget vill jag bara ge en big ups till alla ni fina flick- och pojkvänner som står brevid era partners trots deras "brister".
Jag vet att det är allt annat än lätt och att det i många gånger känns lättare att lämna allt och gå därifrån. Tänk då på alla tokiga idéer vi hittar på och all den kärleken vi faktiskt ger dom dagar vi kan.
You rock!

Där jag fungerar allra bäst, jobbet!

Publicerad 2013-02-02 11:35:00 i ADHD,

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att ingen av er som inte känner mig djupet kan se mina diagnoser och det är väl egentligen inte helt sant.

Som många av er vet så jobbar jag ju själv med barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar.

För ett par år sedan kom jag till en familj där jag skulle få jobba med en pojke som hade ADHD. Det hade inte fungerat särskilt bra med tidigare personal pga många omständigheter. Pojken hade en extrem vilja och uppfattades som bråkig.

Den första dagen med pojken gav vi oss ut på en utflykt och på bussen ställde han massa frågor till mig. Många funderingar men också ett test på om jag var okej att hänga med eller inte. Efter första passet kände jag direkt att det här skulle bli en av mina favoritfamiljer och jag kunde verkligen inte förstå varför det vara svårt att jobba med de enligt mig superenkla barnet. Allt han sa och alla hans utbrott var ju fullkomligt logiska. Klart man blir arg när saker inte går som man vill eller om man blir avbruten när man är totalt fokuserad.

Så att ge sig in i en disskution eller påpeka att han i dom här lägena gjorde och sa saker som inte är okej enligt samhällets normer kändes som en väldigt dålig idé. Att däremot låta han få tid till att lugna ner sig och att sedan prata om händelsen i efterhand kändes som precis rätt sätt att gå tillväga. Under min tid i familjen hände inte särskilt många utbrott men jag minns ett specifikt tillfälle då hans lillebror "tjatade hål i huvudet" på honom om hjälp med ett spel. Jag såg hur frustrationen växte, tillslut rann tålamodsbägaren över och affekten var ett faktum. Frustrationen och känslorna som han visade var som att se en film från min egen barndom, efteråt hade vi ett långt samtal och det slutade med att han hjälpte sin lillebror med spelet och gick därifrån med ångesten bortblåst och med vetskapen om hur hjälpsam han hade varit. 

I den stunden förbannade jag alla vuxna som under min uppväxt inte kunde hjälpa mig, som inte såg att all min ilska och frustration berodde på något mer än en rebellisk unge.

Jag hoppas att jag har och kan hjälpa fler barn och ungdomar i framtiden. För det går, det går att fungera helt normalt med rätt tillvägagångssätt och förestående människor runt omkring en.
Och alla dom här barnen som jag har haft lyckan att få träffa och arbeta med har lärt mig precis lika mycket. Jag är evigt tacksam för att jag har fått möjligheten att kliva in i deras vardag och bli deras "vän".

Så till varför det tidigare påstående inte stämde då. När jag berättade för mamman till pojken att jag hade blivit diagnosticerad så sa hon "hmm det menar du inte?! Kunde jag ALDRIG ha gissat när du skickar karln din att hämta spackel efter 22.00 på kvällen" ;)

Simma eller sjunk!

Publicerad 2013-02-01 10:54:26 i ADHD,

Välkommen hit familj, vänner och bekanta. Efter många funderingar där jag har velat fram och tillbaka har jag nu bestämt mig för att gå ut öppet med bloggen.
Eller rättare sagt med mina diagnoser. Innan ni väljer att ändra den bild ni har av mig pga några bokstäver på ett papper så vill jag att ni läser det här inlägget från början till slut.

Vad är min ADHD och vad gör den med mig?
Min adhd visar sig allra starkast när jag blir frustrerad eller riktigt arg. Då blir jag fyra år igen, oresonlig, ledsen och aggressiv.
När jag blir så himla arg väljer jag att säga att det inte bara beror på mig. Det är jag och resten av samhället som inte klickar den dagen. Som tur är händer det inte allt för ofta just nu.

Min adhd visar sig också på mindre sätt som att jag tex kan avbryta en pågående konversation mellan två personer för att min hjärna spann iväg på nått ord dom nämnde och det måste bara ut. Fysisk närhet kan också vara besvärligt vissa dagar, det måste alltid ske på mina villkor annars kryper det i kroppen på mig och jag känner att jag bara måste därifrån.
Ett annat av det större problemen med min adhd är att jag har väldigt lätt att påbörja projekt men kan nästan aldrig avsluta dom innan ångesten tvingar mig till det.

Min Adhd är verkligen inte bara negativ. Den sprutar idéer på löpande band och min hjärna går galet fort vilket gör att jag ofta ligger ett steg före hela tiden. Ungefär en gång per dag behövs den urladdas och då blir jag spexig, rolig och bjuder på mig själv till 100 %.
Kreativ gör den mig också, om jag har en riktigt stissig dag vet jag att det är perfekt att ge sig ut med kameran för det är när ADHDn går loss som jag tar de allra finaste bilderna.

Det biopolära då? Vad gör det?
Jo det gör att jag under vissa perioder är inställd på 300 % och inget kan stoppa mig. Jag känner mig odödlig, bäst i världen och det finns inga gränser för vad jag kan hitta på. Under dom här perioderna sover jag endast 2-3 timmar per natt och självklart orkar inte kroppen det så länge. Då "kraschar" jag och blir lite nere. Lyckligtvis har jag inte haft några djupare depressioner och är mycket mer upp än ner.
Det är inte helt lätt att ta reda på vad som är vad. Adhd, biopolär eller Tebbe men oavsett så är det ingen av er som inte känner mig på djupet som märker av mina diagnoser.

Så varför väljer jag att gå ut med dom då? För jag tycker att det är dags att öppna upp ögonen och acceptera att en stor del av världens befolkning lider av någon form utav neuropsykologisk sjukdom. Alldeles många har extrem ångest över detta och skäms dagligen.

Vet inte hur många gånger jag hört uttrycket "Om du vet att du har adhd så gör något åt det. Då kan du ju stoppa dig själv när det blir jobbigt" Jo men absolut, så hade jag varit dyslektiker hade jag väl kunnat lärt mig att stava och hade det tex gällt diabetes så hade jag bara kunnat börja producera lite mer insulin så svårt kan det ju inte vara.
Eller?!

Så jag väljer att gå ut öppet för er alla trots vetskapen om ni är ganska många som kommer att döma mig ändå men då har jag ett råd till er, fråga mig vad du undrar över istället för jag är ganska säker på att era fördomar grundas på okunskap.

JAG SKÄMS INTE!

Kul på nya jobbet...

Publicerad 2013-01-30 20:37:18 i ADHD,

Idag under mitt första personalmöte på mitt nya jobb så sitter kollegorna och berättar helt otroliga historier om en tjej som jobbat där förut. "Hon va helt jävla galen" säger en av dom. "Ja men hon var ju faktiskt manodepressiv" stämmer en annan in. "Inte den första heller. Vi hade en annan toka och hon va också manodepressiv. Så vi har haft två.." Tre tänker jag och gapskrattar inombords. Om dom bara visste.

I det här läget tackar jag för min humorgen och tänker att det gör nog mina arbetskamrater också den dag jag berättar att jag är biopolär.
För det tänker jag göra. Jag skäms inte på något sätt för de diagnoser jag fått utan ser det som en möjlighet att utvecklas ännu mer. Nu vet ju jag vad det där "pirret" som jag haft hela livet är och nu kan jag få tillgång till dom rätta verktygen.

Men först ska dom få lära känna mig, den där roliga spexiga tjejen som faktiskt ganska många tycker om.

Förövrigt är det nya jobbet jävligt bra, jag TRIVS!

Deppig..

Publicerad 2013-01-28 07:28:16 i ADHD,

Har känt mig lite nere de senaste dagarna. Funderar på om det är medicinen eller bara tankarna runt omkring allt det här som händer nu?!

Nåväl, ny vecka och nya tag. Undrar förövrigt hur många måndagar jag tänkt den tanken. "Denna veckan ska jag ändra på mig. Inget mer skjuta upp saker och nu ska jag se till att ha en fungerande struktur" det brukar oftast hålla i sig i ett par dagar innan ADHDn tar över och kaoset är ett faktum. Men det här är saker jag ständigt måste arbeta med. Idag hann ja inte äta frukost och glömde plånboken hemma.

Det där med att lära sig av sina misstag har aldrig varit riktigt min grej... Trevlig måndag på er!

Fyndat..

Publicerad 2013-01-23 22:49:00 i ADHD, Biopolär, Utredning, diagnos,

Rea hos specialistläkaren idag. Ta två betala för en. 300 kronor fattigare och två diagnoser rikare. ADHD/Biopolär typ 2. Och vad tycker ni om mina nya kompisar?! Passande namn inte sant ;)

"ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Kärnsymptomen vid ADHD är problem med uppmärksamhet, impulskontroll och överaktivitet. Symptomen kan förekomma var för sig eller i kombination med varandra."

"Bipolär sjukdom eller manodepressiv sjukdom (även bipolärt syndrom) är en psykisk sjukdom som periodvis förhöjer stämningsläget till mani eller hypomani."


Nu ska en trött smått förvirrad tjej försöka sova efter en väldigt omtumlande dag. God natt mina vänner och tack för att ni finns <3

Bäst i världen

Publicerad 2013-01-23 12:31:52 i ADHD,

Om ni visste hur en sån liten sak som att hänga tvätten får mig att känna. När den väl ligger där färdig i maskinen och skriker "HÄNGER DU INTE MIG NU SÅ SKA JAG GE DIG ÅNGEST HELA DAGEN"! Häng den jävla tvätten då tänker ni säkert, ja tänk om det ändå vore så lätt. Istället börjar jag tänka på allt annat som också måste göras. Handla, ringa samtal, hålla budget, laga mat, äta osv. Så håller jag på tills burken rinner över och utan att vara medveten om det har jag påbörjat alla projekt samtidigt men tvätten då? Jo, då har jag tydligen startat om maskinen för då kan man ju inte hänga den.

Men idag trotsade jag ångesten, oförmågan att slutföra en uppgift och hängde tvätten på en gång när den var färdig. Det är då som jag känner mig bäst i världen. Argumentera med mig snälla, vi kan se vem som vinner. Ge mig en uppgift, vad som helst för jag kommer krossa den. Ge mig ovisshet och okontroll för jag har tammefan hängt tvätten!!!

Fram till nu..

Publicerad 2013-01-23 09:42:00 i ADHD, Barndom, Biopolär, Utredning, Vuxenlivet,

Hela den här resan börjar i en liten småstad i mellersta Sverige en höstdag i mitten på 80-talet. Där födds en normalstor flicka, nummer sex för modern men med ett glapp på tolv år sedan det förra barnet. Under småbarnsåren är flickan oerhört snabb i utvecklingen och våghalsig. Alltid på jakt efter att upptäcka något nytt. Hon uppfostras av en ensamstående mor och barndomen är lycklig.
 
Det är i de tidiga tonåren som problemen visar sig starkt för första gången. Våld, socialen blir inkopplad, fosterfamilj, stödfamilj, kontaktperson, BUP och specialskolor präglar tonåren. Hon är bara lite bråkig sägs det, kanske saknar hon sin pappa?! Trots många tuffa år flyttar hon hemifrån som 15-åring och väljer att gå den "rätta" vägen. Går ut från gymnasiet med helt okej betyg, lämnar ett två år långt destruktivt förhållande och flyttar ca 50 mil från hemstaden. Där börjar det nya livet som innehåller stora utmaningar och en start på en livslång resa inom personlig utveckling.
 
Några år flyter på och så kommer dagen då flickan blir kvinna och sedan även mamma. Där är vi idag. Separerad, mamma och kvinna. För fyra månader sen påbörjade jag min resa mot att finna svaren på just mina frågor. Vem är jag och varför tänker inte jag som alla andra? Efter en avklarad ADHDscreening med höga resultat väntar idag ett första läkarbesök där resultatet samt chanserna att det kan vara biopolär ska diskuteras.
 
Myrbrallorna sattes på klockan fyra i morse och sedan dess har aktiviteten i hjärnan varit hög. Vilket betyder att tvätten antagligen inte kommer bli hängd och att tiden fram till 13.15 kommer gå oerhört sakta... 
 
forsättning följer...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela