Relationer
Att leva tillsammans och dela sin vardag med någon som har ADHD är nästan alltid en dans på rosor. Ett kliv på en tagg för att sedan trampa på de mjuka sammetsfina bladen. Akta dig för tar du ett litet snedsteg så är du tillbaka ute på taggarna och försöker frustrerat ta dig loss men hur du än försöker kommer du inte lyckas. Du måste låta rosen vissna, att taggarna ska mjukna och slutligen ruttna innan du tar dig därifrån.
Men ur den vissna rosen reser sig en ny och resan är igång igen. Allt du kan hoppas på är att denna ros har fler sammetsblad än taggar.
Kommer gå in djupare på hur det kan vara att leva ihop med någon som har en neuropsykologisk sjukdom men med det är inlägget vill jag bara ge en big ups till alla ni fina flick- och pojkvänner som står brevid era partners trots deras "brister".
Jag vet att det är allt annat än lätt och att det i många gånger känns lättare att lämna allt och gå därifrån. Tänk då på alla tokiga idéer vi hittar på och all den kärleken vi faktiskt ger dom dagar vi kan.
You rock!
