Fram till nu..
Hela den här resan börjar i en liten småstad i mellersta Sverige en höstdag i mitten på 80-talet. Där födds en normalstor flicka, nummer sex för modern men med ett glapp på tolv år sedan det förra barnet. Under småbarnsåren är flickan oerhört snabb i utvecklingen och våghalsig. Alltid på jakt efter att upptäcka något nytt. Hon uppfostras av en ensamstående mor och barndomen är lycklig.
Det är i de tidiga tonåren som problemen visar sig starkt för första gången. Våld, socialen blir inkopplad, fosterfamilj, stödfamilj, kontaktperson, BUP och specialskolor präglar tonåren. Hon är bara lite bråkig sägs det, kanske saknar hon sin pappa?! Trots många tuffa år flyttar hon hemifrån som 15-åring och väljer att gå den "rätta" vägen. Går ut från gymnasiet med helt okej betyg, lämnar ett två år långt destruktivt förhållande och flyttar ca 50 mil från hemstaden. Där börjar det nya livet som innehåller stora utmaningar och en start på en livslång resa inom personlig utveckling.
Några år flyter på och så kommer dagen då flickan blir kvinna och sedan även mamma. Där är vi idag. Separerad, mamma och kvinna. För fyra månader sen påbörjade jag min resa mot att finna svaren på just mina frågor. Vem är jag och varför tänker inte jag som alla andra? Efter en avklarad ADHDscreening med höga resultat väntar idag ett första läkarbesök där resultatet samt chanserna att det kan vara biopolär ska diskuteras.
Myrbrallorna sattes på klockan fyra i morse och sedan dess har aktiviteten i hjärnan varit hög. Vilket betyder att tvätten antagligen inte kommer bli hängd och att tiden fram till 13.15 kommer gå oerhört sakta...
forsättning följer...